Revansch!
Igår var det dags igen! Jag var på hugget! Hade precis tagit mig en cigarett på min sista rast för dagen, sockerbehovet började göra sig påmind och jag hade min jackficka fullkomligt proppad med enkronor!
...ja, ni vet vart det är påväg.
Jag gick fram till godismaskinen med händerna beredda på varsin sida om mitt bälte.. redo att dra ner alla mynt som krävdes.
1..2..3..4..5..6..7..8..9..10..
3..2..
..metallspiralen klunkade till, och började spinna utåt. DONK - min snickers var nere! Äntligen lurade jag besten som stal min förra gottabit!
Medan jag stod där och utförde min segerdans, var det som att Godisguden från ovan gav svar på min största bön..
DONK!
...huh?
Jag tittade ner i korgen som började åka neråt mot utkastet. Två snickers? TVÅ?! Tvååå!!
Ha-ha! Jag fick min revansch. Det var de godaste chokladbitarna jag någonsin ätit!
...ja, ni vet vart det är påväg.
Jag gick fram till godismaskinen med händerna beredda på varsin sida om mitt bälte.. redo att dra ner alla mynt som krävdes.
1..2..3..4..5..6..7..8..9..10..
3..2..
..metallspiralen klunkade till, och började spinna utåt. DONK - min snickers var nere! Äntligen lurade jag besten som stal min förra gottabit!
Medan jag stod där och utförde min segerdans, var det som att Godisguden från ovan gav svar på min största bön..
DONK!
...huh?
Jag tittade ner i korgen som började åka neråt mot utkastet. Två snickers? TVÅ?! Tvååå!!
Ha-ha! Jag fick min revansch. Det var de godaste chokladbitarna jag någonsin ätit!
Tillåt mig presentera representativetet!
Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer till mina bloggar. Man känner hur kreativiteten flödar för varje gång jag märker att folk uppskattar mina tankar och små bravader.
Jag fastnade ordentligt för en kommentar skrivet av en Peter..
Längre tillbaka i min korta med läsvärda blogghistoria har jag gjort en liten sågning av "Livet som Bonnläpp" (som jag planerar att kalla min kommande höjdarrulle), vilket blev uppskattad. Som kommentar fick jag en intressant syn av en rolig person hur Bonnläppen för dig, dess (okej, dennes) respresentativitet. Som exempel togs när Bonnläppen besöker en restaurang i den närmaste staden (20 mil bort), och jag fick mig en redig skrattattack! Vet ni varför..? För att det är så vansinnigt sant!
"...och dessutom får vi inte glömma representativiteten. Bonnläppen kan gärna tänka sig att komma till en restaurang - nu menar jag inte gatuköket hemma bakom tappen, utan en anständig servering med duk på borden och service på plats - klädd i antingen jeans och T-shirt eller finbyxa i kombination med T-shirt och träskor. Hängslena finns ju naturligt vis på plats och håller upp bonnläppens byxor mot magen som övergått från att vara ett inre organ till ett yttre som pöser över byxlinningen. Inte heller är det ovanligt med en reklamkeps på bonnläppens huvud. Dessutom varierar den personliga hygienen från att lukta något svett till att vara ren men samtidigt preparerad med någon aftershave som tappat sin glans för flera år sedan..."
Jag är född och uppvuxen i en håla. Visst, på pappret är det benämnt som "stad" och det bor trotsallt 60.000 bonn..eh, personer där.. i hela kommunen.
Hur som haver, Östersund är namnet på denna pittoreska lilla stad, liggandes mitt i söndra Norrland, nära till den norska gränsen, med dryga 20 mil till närmaste stad (som roligt nog ligger på andra sidan Sverige). Det är den enda "staden" på två landskap, vilket säger en del om antalet småbyar runtomkring.. myror i en höstack, och Östersund är nålen.
Hur som haver, detta är någonting man ser dagligen. Angående reklamkepsarna, så är det även samma sak som klädsel. Utanpå dessa ytterst oanständiga paltor som Bonnläppen bär, finns i 98% av fallen en skoteroverall. Detta tas som känt nästan aldrig av, inte ens på somrarna när Bonnläppen gör sin 20mil långa vallfärdning in till centrum för att storhandla. Detta kan liknas med björnens sätt att välla i sig mat, för att klara sig i idé under vintermånaderna. Bonnläppen hamstrar veckan innan midsommar för att allting ska räcka fram tills hösten, då turister och solen försvunnit.
Vad är det roligaste i denna situation? Är det att Bonnläppen går runt som ett volontär-reklamplakat så fort denne lämnat hemmets trygga vrå? Eller är det kanske att denne har på sig en skoteroverall när snön smält bort för ett X antal månader sen? Jag kan inte välja, båda är hysteriska.
Vidare gillar Bonnläppen att ge sin egen lilla touch till saker och ting i andra människors vardag. Till exempel; jag, mor och far sitter inne på Frasses Hamburgerrestaurang och väntar på våra beställningar. Nu tar jag det här exemplet för att bevisa att det inte måste vara en fin restaurang för att Bonnläppens attityd och levnadsstil ska skära sig.
In kommer Pappa Polaris, Mamma Mu, Sonen Snus och lilla Prinsessan Punglukt - en helt vanlig Bonnläppsfamilj, inget ont, inget gott.
De beställer, vi får in våran mat, de får in deras. Lukten av ladugård får i alla fall mig att tappa lite aptit, men min parfym kanske inte heller är något som faller dem i smaken. När Pappa Polaris börjar bli klar med sitt supermega skrovmål, sätter han sig till rätta. Plöstligt verkar han bli mycket irriterad av att magen trycker mot byxkanten, och bestämmer sig därför att göra sig av med obehaget - han knäpper upp knappen på sina smutsiga jeans och drar ner gylfen.
Min första tanke var... "...Okej... Ja, folk är ju folk".
Men när människan i fråga gör oss alla påminda om att skräpmat producerar gaser, och han demonstrativt visar från vilka hål detta kan komma ut, blir det faktiskt för mycket. Mamma Mu blir lite generad när hon märker att allting tystnar runt familljen, och säger då åt Gösta-Henrik att dämpa sig, varpå hon får svaret;
"Det är dom du ska uppfostra" (pekar på barnen) "inte mig! Det här är helt naturligt!"
Ja, nog kan han ha rätt - men vissa saker kan gå överstyr. Naturligt beteende är ändå ingenting man kan använda för att skölja över dålig uppfostran. Men göra sig hemmastadd är ett av Bonnläppens starkaste drag.
Kom som du är, lukta som den du är och bete dig som att du sitter ensam på utedasset med en herrtidning i näven.
Jag fick frågan en gång; "Äre sant att alla i Norrland har en egen traktor?"
I gengäld för piken tittade jag styggt på personen, och frågade "Är det sant att alla Stockholmskillar saknar nötter?" - men kände mig plöstligt elak av två anledningar.
Jag såg på den här personen att han var helt ärlig, och där sitter jag och slänger ur mig något spydigt när personen bara var ute efter konstaterande av fakta. Det var den uppfattningen den stackaren fått av erfarenhet, så vem kan bli varken arg eller förvånad?
Det slutade med att jag, med svansen mellan benen, erkände;
"Nej, du får byta ut traktor mot "skoter" så stämmer det..."
Jag fastnade ordentligt för en kommentar skrivet av en Peter..
Längre tillbaka i min korta med läsvärda blogghistoria har jag gjort en liten sågning av "Livet som Bonnläpp" (som jag planerar att kalla min kommande höjdarrulle), vilket blev uppskattad. Som kommentar fick jag en intressant syn av en rolig person hur Bonnläppen för dig, dess (okej, dennes) respresentativitet. Som exempel togs när Bonnläppen besöker en restaurang i den närmaste staden (20 mil bort), och jag fick mig en redig skrattattack! Vet ni varför..? För att det är så vansinnigt sant!
"...och dessutom får vi inte glömma representativiteten. Bonnläppen kan gärna tänka sig att komma till en restaurang - nu menar jag inte gatuköket hemma bakom tappen, utan en anständig servering med duk på borden och service på plats - klädd i antingen jeans och T-shirt eller finbyxa i kombination med T-shirt och träskor. Hängslena finns ju naturligt vis på plats och håller upp bonnläppens byxor mot magen som övergått från att vara ett inre organ till ett yttre som pöser över byxlinningen. Inte heller är det ovanligt med en reklamkeps på bonnläppens huvud. Dessutom varierar den personliga hygienen från att lukta något svett till att vara ren men samtidigt preparerad med någon aftershave som tappat sin glans för flera år sedan..."
Jag är född och uppvuxen i en håla. Visst, på pappret är det benämnt som "stad" och det bor trotsallt 60.000 bonn..eh, personer där.. i hela kommunen.
Hur som haver, Östersund är namnet på denna pittoreska lilla stad, liggandes mitt i söndra Norrland, nära till den norska gränsen, med dryga 20 mil till närmaste stad (som roligt nog ligger på andra sidan Sverige). Det är den enda "staden" på två landskap, vilket säger en del om antalet småbyar runtomkring.. myror i en höstack, och Östersund är nålen.
Hur som haver, detta är någonting man ser dagligen. Angående reklamkepsarna, så är det även samma sak som klädsel. Utanpå dessa ytterst oanständiga paltor som Bonnläppen bär, finns i 98% av fallen en skoteroverall. Detta tas som känt nästan aldrig av, inte ens på somrarna när Bonnläppen gör sin 20mil långa vallfärdning in till centrum för att storhandla. Detta kan liknas med björnens sätt att välla i sig mat, för att klara sig i idé under vintermånaderna. Bonnläppen hamstrar veckan innan midsommar för att allting ska räcka fram tills hösten, då turister och solen försvunnit.
Vad är det roligaste i denna situation? Är det att Bonnläppen går runt som ett volontär-reklamplakat så fort denne lämnat hemmets trygga vrå? Eller är det kanske att denne har på sig en skoteroverall när snön smält bort för ett X antal månader sen? Jag kan inte välja, båda är hysteriska.
Vidare gillar Bonnläppen att ge sin egen lilla touch till saker och ting i andra människors vardag. Till exempel; jag, mor och far sitter inne på Frasses Hamburgerrestaurang och väntar på våra beställningar. Nu tar jag det här exemplet för att bevisa att det inte måste vara en fin restaurang för att Bonnläppens attityd och levnadsstil ska skära sig.
In kommer Pappa Polaris, Mamma Mu, Sonen Snus och lilla Prinsessan Punglukt - en helt vanlig Bonnläppsfamilj, inget ont, inget gott.
De beställer, vi får in våran mat, de får in deras. Lukten av ladugård får i alla fall mig att tappa lite aptit, men min parfym kanske inte heller är något som faller dem i smaken. När Pappa Polaris börjar bli klar med sitt supermega skrovmål, sätter han sig till rätta. Plöstligt verkar han bli mycket irriterad av att magen trycker mot byxkanten, och bestämmer sig därför att göra sig av med obehaget - han knäpper upp knappen på sina smutsiga jeans och drar ner gylfen.
Min första tanke var... "...Okej... Ja, folk är ju folk".
Men när människan i fråga gör oss alla påminda om att skräpmat producerar gaser, och han demonstrativt visar från vilka hål detta kan komma ut, blir det faktiskt för mycket. Mamma Mu blir lite generad när hon märker att allting tystnar runt familljen, och säger då åt Gösta-Henrik att dämpa sig, varpå hon får svaret;
"Det är dom du ska uppfostra" (pekar på barnen) "inte mig! Det här är helt naturligt!"
Ja, nog kan han ha rätt - men vissa saker kan gå överstyr. Naturligt beteende är ändå ingenting man kan använda för att skölja över dålig uppfostran. Men göra sig hemmastadd är ett av Bonnläppens starkaste drag.
Kom som du är, lukta som den du är och bete dig som att du sitter ensam på utedasset med en herrtidning i näven.
Jag fick frågan en gång; "Äre sant att alla i Norrland har en egen traktor?"
I gengäld för piken tittade jag styggt på personen, och frågade "Är det sant att alla Stockholmskillar saknar nötter?" - men kände mig plöstligt elak av två anledningar.
Jag såg på den här personen att han var helt ärlig, och där sitter jag och slänger ur mig något spydigt när personen bara var ute efter konstaterande av fakta. Det var den uppfattningen den stackaren fått av erfarenhet, så vem kan bli varken arg eller förvånad?
Det slutade med att jag, med svansen mellan benen, erkände;
"Nej, du får byta ut traktor mot "skoter" så stämmer det..."
Natural Born Tjockis
Idag var jag frustrerad. Nothing big, bara såna små moment man kan trilla över i livet. I vilket fall ledde det till något större, i alla fall fysiskt. I frustrationens hetta, förblindad med bara en sak i tanken, begav jag mig med full gas nedför våningarna i C-huset... handen full med mynt. Jag kom ner, sneddade förbi min metalliska fiende iväg mot dess goda tvillingbror. Skrammel, klirr, tryck tryck...
Där stod jag. En snicker och en läsk rikare..
Jag högg in som ett utsvultet lejon på sitt byte (förutom att jag inte jagat omkull gottat), tuggade och slet! För stunden kändes det förbaskat bra, men efter en stund började jag känna mig....ångersam. Jag har ju faktiskt lovat mig själv att skära ner på godissnaskandet..
Du vet vad man säger;
"Temporary happiness is like waiting for the knife"
Där stod jag. En snicker och en läsk rikare..
Jag högg in som ett utsvultet lejon på sitt byte (förutom att jag inte jagat omkull gottat), tuggade och slet! För stunden kändes det förbaskat bra, men efter en stund började jag känna mig....ångersam. Jag har ju faktiskt lovat mig själv att skära ner på godissnaskandet..
Du vet vad man säger;
"Temporary happiness is like waiting for the knife"
Sommar & sol, sprit & Sandra
Nu jädrar har jag haft sommaren första parkhäng också. I och för sig, bestod "hänget" av mig och Christ-off men det va gött ändå!
Ni vet hur jag tidigare gnällt (eller gnällt och gnällt, jag skulle kalla det att... ventilera) om hur blek jag är? Hur absolut glasyr- , tavelkrits- , porslins- , krivit jag är? Det märktes om inte annat i parken. Där ligger jag bredvid en halvnaken pepparkaka, klädd i svart (som inte gjorde min hudton det minsta mörkare).. Kommentaren;
"Fan jag blir nästan bländad"
..är nog det mest sanningsenliga man kan säga om min albinoton.
Min Sandra är nu på Kreta och lapar sol tillsammans med sin familj. Ytterst orättvist, men dock förtjänar hon inget mindre än det bästa naturligtvis. Trots det är jag avundsjuk då sötnosen i fråga blir brun som synden av lite sol.. Jag tror fan det får bli solarium nästa.
Vissa människor är en trafikfara av snygghet, jag är som en vandrande glasreflex.
"God, i hate porcelain!"
-
Nu är det inte långt kvar innan min sötnosa kommer hit och flyttar in hos mig.
Den 20e juni tar jag semester och åker upp till dom norrländska skogarna för att fira midsommar på gammal hederligt nubbevis. Någon (make that "några") dagar senare, sticker vi till sundsvall för att packa ihop hennes grejer. Dagen/dagarna efter är vi off i en hyrd kombi till varmare breddgrader, nämligen Sveriges framstjärt.
Det finns inte ord för att beskriva hur jag längtar efter det!
Ni vet hur jag tidigare gnällt (eller gnällt och gnällt, jag skulle kalla det att... ventilera) om hur blek jag är? Hur absolut glasyr- , tavelkrits- , porslins- , krivit jag är? Det märktes om inte annat i parken. Där ligger jag bredvid en halvnaken pepparkaka, klädd i svart (som inte gjorde min hudton det minsta mörkare).. Kommentaren;
"Fan jag blir nästan bländad"
..är nog det mest sanningsenliga man kan säga om min albinoton.
Min Sandra är nu på Kreta och lapar sol tillsammans med sin familj. Ytterst orättvist, men dock förtjänar hon inget mindre än det bästa naturligtvis. Trots det är jag avundsjuk då sötnosen i fråga blir brun som synden av lite sol.. Jag tror fan det får bli solarium nästa.
Vissa människor är en trafikfara av snygghet, jag är som en vandrande glasreflex.
"God, i hate porcelain!"
-
Nu är det inte långt kvar innan min sötnosa kommer hit och flyttar in hos mig.
Den 20e juni tar jag semester och åker upp till dom norrländska skogarna för att fira midsommar på gammal hederligt nubbevis. Någon (make that "några") dagar senare, sticker vi till sundsvall för att packa ihop hennes grejer. Dagen/dagarna efter är vi off i en hyrd kombi till varmare breddgrader, nämligen Sveriges framstjärt.
Det finns inte ord för att beskriva hur jag längtar efter det!
