Gottakriget
Jag sitter på jobbet, känner ett enormt sötsug efter att ha gjort någonting bra den här dagen. Skramlar fram lite mynt ur min fallfärdiga väska, men hittar bara 9 kronor och 2 femtioöringar.. "Typiskt, godismaskinen på bottenplanet tar inte halvkronor" tänkte jag.
Efter mycket letande och lite fjäsk, hittar jag Marcus som har min magiska sista krona. Glatt rör jag mig mot hissen, längtandes efter att få i mig något riktigt snaskigt. Minuten i hissen kändes som tio, och när jag tillslut står där framför gottisgrisens älsklingsuppfinning, har jag så bråttom att mata den full med mina kronor att jag nästan tappar allihopa.
Efter mycket om och men var slantarna i säkert försvar i maskinens metallmage, nu var det vara upp till mig att knappa in rätt kod för att få det jag vill ha. Jag står en stund med ansiktet tryckt mot den tunna glaset som skiljer mig från paradiset och väljer tillslut ut något riktigt smarrigt... En snickers med extra jordnötter. Guds gåva till mänskligheten.
Koden slås snabbt in, och jag ser när metallspiralen rör sig långsamt för att ge mig vad som är mitt.. långsamt...långsamt... min efterlängtade snickers kommer närmare och närmare sitt fall ner, och därmed dess döds käftar (mina).. närmare...närmare....
...
..!
!!!
NEEEEEJ! Min snickers har fastnat på kanten! Panikslagen som en hare under jaktsäsong, slänger jag mig mot godisförrädaren, ruckar på den med all min kraft - men förjäves.. Maskinen är som fastnaglad i väggen, och jag ser hur displayen börjar forma bokstäver.. "h".."a"..."h..."a"...
Besluten att få vad som är mitt, vad jag har betalat för trycker jag på en röd så kallad "Returknapp".
Vad som händer härnäst är rätt intressant. Får iallafall mig att tro att Murphys lag kanske inte är för cynisk.
En korg far upp, åker förbi min snickers, som puttas ner i utkastet. Jag ser min chans och hukar mig hastigt för att kanske kunna få ut min godis innan korgen åker ner igen - men icke! Djävulen har tänkt på allt, och klistrat fast luckan med Skadeglädje..
Jag kan inte göra annat, än att stilla se på när korgen byter riktning, åker ner till utkastet, och i all enkelhet KROSSAR min gottibit.
Efter mycket letande och lite fjäsk, hittar jag Marcus som har min magiska sista krona. Glatt rör jag mig mot hissen, längtandes efter att få i mig något riktigt snaskigt. Minuten i hissen kändes som tio, och när jag tillslut står där framför gottisgrisens älsklingsuppfinning, har jag så bråttom att mata den full med mina kronor att jag nästan tappar allihopa.
Efter mycket om och men var slantarna i säkert försvar i maskinens metallmage, nu var det vara upp till mig att knappa in rätt kod för att få det jag vill ha. Jag står en stund med ansiktet tryckt mot den tunna glaset som skiljer mig från paradiset och väljer tillslut ut något riktigt smarrigt... En snickers med extra jordnötter. Guds gåva till mänskligheten.
Koden slås snabbt in, och jag ser när metallspiralen rör sig långsamt för att ge mig vad som är mitt.. långsamt...långsamt... min efterlängtade snickers kommer närmare och närmare sitt fall ner, och därmed dess döds käftar (mina).. närmare...närmare....
...
..!
!!!
NEEEEEJ! Min snickers har fastnat på kanten! Panikslagen som en hare under jaktsäsong, slänger jag mig mot godisförrädaren, ruckar på den med all min kraft - men förjäves.. Maskinen är som fastnaglad i väggen, och jag ser hur displayen börjar forma bokstäver.. "h".."a"..."h..."a"...
Besluten att få vad som är mitt, vad jag har betalat för trycker jag på en röd så kallad "Returknapp".
Vad som händer härnäst är rätt intressant. Får iallafall mig att tro att Murphys lag kanske inte är för cynisk.
En korg far upp, åker förbi min snickers, som puttas ner i utkastet. Jag ser min chans och hukar mig hastigt för att kanske kunna få ut min godis innan korgen åker ner igen - men icke! Djävulen har tänkt på allt, och klistrat fast luckan med Skadeglädje..
Jag kan inte göra annat, än att stilla se på när korgen byter riktning, åker ner till utkastet, och i all enkelhet KROSSAR min gottibit.
Beach 3000
I hur många år som helst har jag sagt att jag ska slimma till mig till sommaren. Vissa gånger har jag lyckats. Nu sist däremot blev jag liten till jul o sen stor igen, så det blev lite omvänt. Dock verkar bikinidrömmen skjutas upp detta år igen, men det gör mig ingenting!
Så länge jag får spendera sommaren i goda vänners lag, med drickbart, några packet cigaretter, sol och bad är jag helt klart mer än nöjd.
Sommaren är här!
Äntligen känner man hur vinterns mörker trycks undan för undan ju längre in mot månad 6 vi glider, samt hur den gråslaskiga sörjan och vattenpölarna torkas bort från asfalten och parkerna.
Solen skiner, det är nästan ruggigt varmt! - hur kan man inte känna sig pepp?
- Jag nästan längtar efter att sätta mina sandalklädda fötter i bajset i parken!
Det som göms i snö, kommer upp i tö som ni vet...
* Beach 3000! Då ni! *
Så länge jag får spendera sommaren i goda vänners lag, med drickbart, några packet cigaretter, sol och bad är jag helt klart mer än nöjd.
Sommaren är här!
Äntligen känner man hur vinterns mörker trycks undan för undan ju längre in mot månad 6 vi glider, samt hur den gråslaskiga sörjan och vattenpölarna torkas bort från asfalten och parkerna.
Solen skiner, det är nästan ruggigt varmt! - hur kan man inte känna sig pepp?
- Jag nästan längtar efter att sätta mina sandalklädda fötter i bajset i parken!
Det som göms i snö, kommer upp i tö som ni vet...
* Beach 3000! Då ni! *
Obelixified
Ja, så kommer vi äntligen fram till ämnet alla gnäller om - vikt.
Som ni nog vet har barsen och shakesen med måltidsersättning blivit en riktig fluga, speciellt i kontorsmiljön. Konsten att sitta still på en stol en hel dag i ett helt halvår, men samtidigt slippa att rumpan väller över sitsen efter några månader är det inte många som bemästrar. Kort sagt - dieter är kostymnissens bästa vänner!
Självklart tänkte jag inte vara sämre jag!
..så jag gick och införskaffade "nutrilett dietbars low calorie flashflash makes you wanna throw up after the first bite deluxe", och hör och häpna - det fungerade! Litegrann iallafall.. tills jag ledsnade på den trätråkiga "brownie" (läs; papp) smaken. Men jag lyfte av mig 10 kilo på 3 månader, det ni!
(Att jag nu är på väg upp igen, det kan vi strunta i - jag är och kommer alltid förbli en gottegris i hjärtat).
Det där får mig rätt och slätt att tänka på min barndom... inte själva viktdelen - men att man blir lurad att någonting nyttigt ska smaka gott.
Jag var i stort sett alltid sjuk som barn. Det var för att jag hade redan då ett storhetsvansinne och trodde naturligtvis att Jag, den femte och saknade Teenage Mutant Ninja Turtle'n Kicki, inte kunde bli sjuk. Så jag spenderade vintrarna tillsammans med min långhalm Laila med att bygga snöhästar och sitta på dessa tills vi fick urinvägsinfektion. När vi inte gjorde det, åt vi penicillin.
Jag minns det såväl.. min mamma, jag, Lailas mamma och Laila sittandes inne på Hälsovårdscentralen i Odensala. Toabesök var femte minut (som annars är vad urinvägsinfektion går ut på - för er smarta ungar som aldrig haft detta helvetesbesvär!) var förbjudet, eftersom urinen skulle vara så koncentrerad som möjligt (betyder på ren svenska; inte kissa på 2 timmar). När väl läkaren hade kommit för att ta emot oss, tagit proverna och ställt en diagnos fick vi alltid valet;
"Banan, jordgubb, vanilj eller lakritssmak på penicillinen?"
Dum som ett spån så gick jag alltid på bluffen;
"Banan!"
- Banansmaken var jämförbar med att suga på gammalt armgips hos ortopeden.
"Jordgubb!"
- Inte mycket sämre den.
"Vanilj...?"
- Ja, det var mer bakpulver över den historien..
"...lakrits..."
- Smakade nästan exakt som häxbryggderna man slängde ihop från föräldrarnas spritskåp när man var runt 15år. Baileys, whiskey, renat, vin och öl.
-
Nyttigt och gott går faktiskt inte alltid ihop. Jo naturligtvis är grönsaker och sallader gott! Men det är ingenting mot en flottig pizza, eller en chipspåse.
-
Anyway, nu är jag som sagt påväg ner för Tjockisbacken igen. Känns mindre trevligt, men jag äter iallafall gott. Det tråkiga är bara nu till sommaren när alla vältränade brunbrända människor kommer fram. Jag gillar dem bättre täckta i tjocka dunjackor. Speciellt eftersom jag har zero pigment i huden. Jag kommer alltid vara blek som vitt porslin, och ni vet vad som händer med vitt när det kommer i skarpt solljus..? Det bländar och ser större ut.
Jag ska avsluta detta långa och tillbakablickande inlägg med citat från två mycket färgstarka karaktärer.
"I hate porcelain!"
/Guybrush Treepwood
"Dear God, if you can't make me thin - please make all my friends fat!"
/(vet inte vem som så det, så jag ger creds till) Sandra Lundin-Hedlund
Som ni nog vet har barsen och shakesen med måltidsersättning blivit en riktig fluga, speciellt i kontorsmiljön. Konsten att sitta still på en stol en hel dag i ett helt halvår, men samtidigt slippa att rumpan väller över sitsen efter några månader är det inte många som bemästrar. Kort sagt - dieter är kostymnissens bästa vänner!
Självklart tänkte jag inte vara sämre jag!
..så jag gick och införskaffade "nutrilett dietbars low calorie flashflash makes you wanna throw up after the first bite deluxe", och hör och häpna - det fungerade! Litegrann iallafall.. tills jag ledsnade på den trätråkiga "brownie" (läs; papp) smaken. Men jag lyfte av mig 10 kilo på 3 månader, det ni!
(Att jag nu är på väg upp igen, det kan vi strunta i - jag är och kommer alltid förbli en gottegris i hjärtat).
Det där får mig rätt och slätt att tänka på min barndom... inte själva viktdelen - men att man blir lurad att någonting nyttigt ska smaka gott.
Jag var i stort sett alltid sjuk som barn. Det var för att jag hade redan då ett storhetsvansinne och trodde naturligtvis att Jag, den femte och saknade Teenage Mutant Ninja Turtle'n Kicki, inte kunde bli sjuk. Så jag spenderade vintrarna tillsammans med min långhalm Laila med att bygga snöhästar och sitta på dessa tills vi fick urinvägsinfektion. När vi inte gjorde det, åt vi penicillin.
Jag minns det såväl.. min mamma, jag, Lailas mamma och Laila sittandes inne på Hälsovårdscentralen i Odensala. Toabesök var femte minut (som annars är vad urinvägsinfektion går ut på - för er smarta ungar som aldrig haft detta helvetesbesvär!) var förbjudet, eftersom urinen skulle vara så koncentrerad som möjligt (betyder på ren svenska; inte kissa på 2 timmar). När väl läkaren hade kommit för att ta emot oss, tagit proverna och ställt en diagnos fick vi alltid valet;
"Banan, jordgubb, vanilj eller lakritssmak på penicillinen?"
Dum som ett spån så gick jag alltid på bluffen;
"Banan!"
- Banansmaken var jämförbar med att suga på gammalt armgips hos ortopeden.
"Jordgubb!"
- Inte mycket sämre den.
"Vanilj...?"
- Ja, det var mer bakpulver över den historien..
"...lakrits..."
- Smakade nästan exakt som häxbryggderna man slängde ihop från föräldrarnas spritskåp när man var runt 15år. Baileys, whiskey, renat, vin och öl.
-
Nyttigt och gott går faktiskt inte alltid ihop. Jo naturligtvis är grönsaker och sallader gott! Men det är ingenting mot en flottig pizza, eller en chipspåse.
-
Anyway, nu är jag som sagt påväg ner för Tjockisbacken igen. Känns mindre trevligt, men jag äter iallafall gott. Det tråkiga är bara nu till sommaren när alla vältränade brunbrända människor kommer fram. Jag gillar dem bättre täckta i tjocka dunjackor. Speciellt eftersom jag har zero pigment i huden. Jag kommer alltid vara blek som vitt porslin, och ni vet vad som händer med vitt när det kommer i skarpt solljus..? Det bländar och ser större ut.
Jag ska avsluta detta långa och tillbakablickande inlägg med citat från två mycket färgstarka karaktärer.
"I hate porcelain!"
/Guybrush Treepwood
"Dear God, if you can't make me thin - please make all my friends fat!"
/(vet inte vem som så det, så jag ger creds till) Sandra Lundin-Hedlund
Barfota utan strumpor och skor...
Klockan är nu 09.45, och jag har suttit på jobbet i 1h och 45 min.. Jag tror jag storknar.
Detta var en sån där plågsam morgon, du vet när man baskemig inte kan förmå sig att komma upp ur sängen på morgonen. Christoffer fick ringa och bokstavligen tjata upp mig ur sängen, stackars honom..
I vilket fall som helst. 07.30 befann jag mig vid spårvagnhållsplatsen och kände mig ohyggligt stolt över att jag faktiskt skulle komma i tid. (Sen att jag höll på att inte göra det på grund av ett avmagnitiserat passerkort kan man ju utelämna.. det är ju trots allt bagateller).
Så 08:(censur) sitter jag på min plats, och känner plöstligt att jag har mina morgonkläder på mig. Jag tittar ner på min outfit som består av tofflor, smutsiga mjukisbyxor och en halvtrasig tshirt. Nynnandes på melodin till "Barfota utan strumpor och skor" springer jag in diskret (så diskret som bara jag kan vara) på toaletten och upptäcker att jag glömt tvätta bort gårdagens smink. Just det, såg ut som en krigsmålad Jean simmons- lookalike panda.. med skitiga glasögon förstås.
MEN! inte nog med det. Jag har världens rufsigaste hår (jag har blonderat sönder det, så nu snackar vi inte egentligen den morgonordinära rufslooken - utan rent och skärt trassel med extravaganta tovor), med tåtar som är omöjliga att platta ner.. alla vet vart det lutar..? jajjemen, huvet under kranen. Såg därefter ut som en nederlags veteranpanda.
Ja, så när vi kommit så långt kan jag bara lägga till några saker jag råkade glömma innan jag gick hemifrån. Främst fyra ting;
borsta tänderna,
ta på mig deodorant,
bh
och trosor.
- så alla ni med en dålig onsdagsmorgon, gaska upp er! detta bjuder jag på systerligt!
Detta var en sån där plågsam morgon, du vet när man baskemig inte kan förmå sig att komma upp ur sängen på morgonen. Christoffer fick ringa och bokstavligen tjata upp mig ur sängen, stackars honom..
I vilket fall som helst. 07.30 befann jag mig vid spårvagnhållsplatsen och kände mig ohyggligt stolt över att jag faktiskt skulle komma i tid. (Sen att jag höll på att inte göra det på grund av ett avmagnitiserat passerkort kan man ju utelämna.. det är ju trots allt bagateller).
Så 08:(censur) sitter jag på min plats, och känner plöstligt att jag har mina morgonkläder på mig. Jag tittar ner på min outfit som består av tofflor, smutsiga mjukisbyxor och en halvtrasig tshirt. Nynnandes på melodin till "Barfota utan strumpor och skor" springer jag in diskret (så diskret som bara jag kan vara) på toaletten och upptäcker att jag glömt tvätta bort gårdagens smink. Just det, såg ut som en krigsmålad Jean simmons- lookalike panda.. med skitiga glasögon förstås.
MEN! inte nog med det. Jag har världens rufsigaste hår (jag har blonderat sönder det, så nu snackar vi inte egentligen den morgonordinära rufslooken - utan rent och skärt trassel med extravaganta tovor), med tåtar som är omöjliga att platta ner.. alla vet vart det lutar..? jajjemen, huvet under kranen. Såg därefter ut som en nederlags veteranpanda.
Ja, så när vi kommit så långt kan jag bara lägga till några saker jag råkade glömma innan jag gick hemifrån. Främst fyra ting;
borsta tänderna,
ta på mig deodorant,
bh
och trosor.
- så alla ni med en dålig onsdagsmorgon, gaska upp er! detta bjuder jag på systerligt!
