rawcore

Ja, så kommer vi äntligen fram till ämnet alla gnäller om - vikt.
Som ni nog vet har barsen och shakesen med måltidsersättning blivit en riktig fluga, speciellt i kontorsmiljön. Konsten att sitta still på en stol en hel dag i ett helt halvår, men samtidigt slippa att rumpan väller över sitsen efter några månader är det inte många som bemästrar. Kort sagt - dieter är kostymnissens bästa vänner!

Självklart tänkte jag inte vara sämre jag!

..så jag gick och införskaffade "nutrilett dietbars low calorie flashflash makes you wanna throw up after the first bite deluxe", och hör och häpna - det fungerade! Litegrann iallafall.. tills jag ledsnade på den trätråkiga "brownie" (läs; papp) smaken. Men jag lyfte av mig 10 kilo på 3 månader, det ni!
(Att jag nu är på väg upp igen, det kan vi strunta i - jag är och kommer alltid förbli en gottegris i hjärtat). 

Det där får mig rätt och slätt att tänka på min barndom... inte själva viktdelen - men att man blir lurad att någonting nyttigt ska smaka gott.
Jag var i stort sett alltid sjuk som barn. Det var för att jag hade redan då ett storhetsvansinne och trodde naturligtvis att Jag, den femte och saknade Teenage Mutant Ninja Turtle'n Kicki, inte kunde bli sjuk. Så jag spenderade vintrarna tillsammans med min långhalm Laila med att bygga snöhästar och sitta på dessa tills vi fick urinvägsinfektion. När vi inte gjorde det, åt vi penicillin.
Jag minns det såväl.. min mamma, jag, Lailas mamma och Laila sittandes inne på Hälsovårdscentralen i Odensala. Toabesök var femte minut (som annars är vad urinvägsinfektion går ut på - för er smarta ungar som aldrig haft detta helvetesbesvär!) var förbjudet, eftersom urinen skulle vara så koncentrerad som möjligt (betyder på ren svenska; inte kissa på 2 timmar). När väl läkaren hade kommit för att ta emot oss, tagit proverna och ställt en diagnos fick vi alltid valet;
"Banan, jordgubb, vanilj eller lakritssmak på penicillinen?"
Dum som ett spån så gick jag alltid på bluffen;
"Banan!"
- Banansmaken var jämförbar med att suga på gammalt armgips hos ortopeden.
 
"Jordgubb!"
- Inte mycket sämre den.

"Vanilj...?"
- Ja, det var mer bakpulver över den historien..

"...lakrits..."
- Smakade nästan exakt som häxbryggderna man slängde ihop från föräldrarnas spritskåp när man var runt 15år. Baileys, whiskey, renat, vin och öl.

-
Nyttigt och gott går faktiskt inte alltid ihop. Jo naturligtvis är grönsaker och sallader gott! Men det är ingenting mot en flottig pizza, eller en chipspåse.
-

Anyway, nu är jag som sagt påväg ner för Tjockisbacken igen. Känns mindre trevligt, men jag äter iallafall gott. Det tråkiga är bara nu till sommaren när alla vältränade brunbrända människor kommer fram. Jag gillar dem bättre täckta i tjocka dunjackor. Speciellt eftersom jag har zero pigment i huden. Jag kommer alltid vara blek som vitt porslin, och ni vet vad som händer med vitt när det kommer i skarpt solljus..? Det bländar och ser större ut.
Jag ska avsluta detta långa och tillbakablickande inlägg med citat från två mycket färgstarka karaktärer.

"I hate porcelain!"
/Guybrush Treepwood

"Dear God, if you can't make me thin - please make all my friends fat!"
/(vet inte vem som så det, så jag ger creds till) Sandra Lundin-Hedlund